Jag tänkte börja med att ställa den något provocerande frågan "-behöver man vänner.?" Självklart skulle de flesta (även jag) säga. Det är ju så med flockdjur, man behöver umgänge, och människan är defenitivt ett flockdjur. Enligt viss expertis kan människan minnas och sortera in ca 3000 individer. Därför hävdar samma expertis att idealsamhället för oss är små byar med ca 3000 människor. Då skulle vi känna oss trygga. Men i praktiken skulle detta samhället aldrig fungera på grund av att vi är självständiga individer och därmed har olika behov och vill olika saker. Fördommar skulle öka, jo fördommar frodas i små samhällen. Och indviden skulle inte utvecklas och allmänbildas i detta samhälle. Nog om detta. 

Dessa vänner vi har skaffat oss, vad har vi dem då till? Svaret är lika mångfazetterat som frågeställare. Man gör helt enkelt olika saker med olika vänner, en del vänner har man till fler än en sak, några få kan man ha till allt, dessa står en riktigt nära och berörs längre ner i texten. Många vänner har vi kvar av gammal vana, vi vet egentligen inte varför vi umgås med dem eller vad vi ska ha dem till. De kanske inte betyder någonting längre, så kan det vara med gamla ungdomsvänner, man har egentligen vuxit isär men umgås ändå. Vissa vänner har man några få år andra har man hela livet.

Livslång vänskap startar ofta i unga år

Arbetskamrater och släktingar är en kategori vänner som är påtvingade, man har inte valt dem och värderar dem inte särskilt mycket, de finns där ändå. Missförstå mig inte, man kan visst värdesätta dessa vänner men man värderar dem inte på samma sätt därför att du inte kan välja dem. Samma sak med lumparpolare, hur många har du kontakt med.? Man tvingades vara vänner för att genomlida värnplikten så smärtfritt som möjligt. Efter ett par år har man glömt dem.

Men den där lilla skaran av vänner man omger sig med då. Som alltid finns där vad som än händer, vart du än flyttar och som du har jätteroligt med. Dom där du har släppt in på djupet och som vet allt om dig, vad du har dem till förstår du säkert, men hur många sådana vänner har man.? En del har inga, en del påstår sig ha massor. Jag läste nånstans att man maximalt klarar att ha 5 riktigt nära vänner. Dessa 5 vänner varierar dessutom. Leif GW Person har en teori om att man byter vänner efter ca 25 år, inte samtidigt men efter 25 års umgänge har det hänt en del i livet så man har inget gemensamt längre, en del hävdar motsattsen, att man har dessto mer gemensamt.

Nåt som är säkert är i alla fall att man efter en kris tex. en skilsmässa eller dyligt så brukar de flesta rensa bland vännerna, kanske för att de då bekänner färg, vilka som står upp för en. Hur som helst tycker jag man ska vara rädd om de man tycker om, inte ta dem förgivet och att vårda vänskapen. För även om den bara är ytlig eller kanske inte varar för evigt så kan man ge och göra någon glad. Det mår vi alla bäst av. Tack för mig...hey