Jag tänkte börja med att ställa den något provocerande frågan "-behöver man vänner.?" Självklart skulle de flesta (även jag) säga. Det är ju så med flockdjur, man behöver umgänge, och människan är defenitivt ett flockdjur. Enligt viss expertis kan människan minnas och sortera in ca 3000 individer. Därför hävdar samma expertis att idealsamhället för oss är små byar med ca 3000 människor. Då skulle vi känna oss trygga. Men i praktiken skulle detta samhället aldrig fungera på grund av att vi är självständiga individer och därmed har olika behov och vill olika saker. Fördommar skulle öka, jo fördommar frodas i små samhällen. Och indviden skulle inte utvecklas och allmänbildas i detta samhälle. Nog om detta. 

Dessa vänner vi har skaffat oss, vad har vi dem då till? Svaret är lika mångfazetterat som frågeställare. Man gör helt enkelt olika saker med olika vänner, en del vänner har man till fler än en sak, några få kan man ha till allt, dessa står en riktigt nära och berörs längre ner i texten. Många vänner har vi kvar av gammal vana, vi vet egentligen inte varför vi umgås med dem eller vad vi ska ha dem till. De kanske inte betyder någonting längre, så kan det vara med gamla ungdomsvänner, man har egentligen vuxit isär men umgås ändå. Vissa vänner har man några få år andra har man hela livet.

Livslång vänskap startar ofta i unga år

Arbetskamrater och släktingar är en kategori vänner som är påtvingade, man har inte valt dem och värderar dem inte särskilt mycket, de finns där ändå. Missförstå mig inte, man kan visst värdesätta dessa vänner men man värderar dem inte på samma sätt därför att du inte kan välja dem. Samma sak med lumparpolare, hur många har du kontakt med.? Man tvingades vara vänner för att genomlida värnplikten så smärtfritt som möjligt. Efter ett par år har man glömt dem.

Men den där lilla skaran av vänner man omger sig med då. Som alltid finns där vad som än händer, vart du än flyttar och som du har jätteroligt med. Dom där du har släppt in på djupet och som vet allt om dig, vad du har dem till förstår du säkert, men hur många sådana vänner har man.? En del har inga, en del påstår sig ha massor. Jag läste nånstans att man maximalt klarar att ha 5 riktigt nära vänner. Dessa 5 vänner varierar dessutom. Leif GW Person har en teori om att man byter vänner efter ca 25 år, inte samtidigt men efter 25 års umgänge har det hänt en del i livet så man har inget gemensamt längre, en del hävdar motsattsen, att man har dessto mer gemensamt.

Nåt som är säkert är i alla fall att man efter en kris tex. en skilsmässa eller dyligt så brukar de flesta rensa bland vännerna, kanske för att de då bekänner färg, vilka som står upp för en. Hur som helst tycker jag man ska vara rädd om de man tycker om, inte ta dem förgivet och att vårda vänskapen. För även om den bara är ytlig eller kanske inte varar för evigt så kan man ge och göra någon glad. Det mår vi alla bäst av. Tack för mig...hey

 

Camilla Ovesdotter

4 augusti 2010 09:09

Så sant så. Det du skrev här innehöll så mycket vackra och sanna tankar. Tack för att du delar med dig av dina tankar. Kramsis

 

Sharp

4 augusti 2010 12:11

Tack för att du kommenterar Camilla. Jag tycker det är intressant att reflektera över saker, samanfatta fakta med andras tankar blandat med sina egna. Och ibland ska jag erkänna, att provocera fram en dialog..;-)
/Johan

 

Tintin Belisida

4 augusti 2010 13:15

Att glädja och glädjas borde vara vad livet egentligen går ut på. Visst är det i en kris som man märker vilken/vilka som ställer upp för en.

http://elisannw.bloggplatsen.se

 

S

4 augusti 2010 13:23

Fantastiskt bra skrivet.
Jag har själv flyttat från Sthlm till en by ute på landet med mina två flickor och i.o.m.d valet så loosade jag nästan alla mina (s.k.) vänner.
Det blev en riktig överraskning!
Och på tal om fördomar så kan jag skriva under på att de FRODAS på landsbygden! Det är många gånger rent av obehagligt....
Ciao! =)

http://maskrosflickan.bloggplatsen.se

 

jennifer

4 augusti 2010 13:25

Du behöver dem för allt .
Bra blogg föressten !

http://jempaaa.bloggplatsen.se

 

Sofia

4 augusti 2010 18:21

Jag vet av erfarenhet att vänner verkligen sätts på prov när det händer något i ens liv. Då vet man vilka som är värda vänskapen!

http://dixxonsblogg.bloggplatsen.se

 

fanny

4 augusti 2010 20:28

Det du skriver är helt sant, bra skrivet!:)

http://fannysvensson.bloggplatsen.se

 

Lotta

23 augusti 2010 22:04

Vänner har man väl bara till att utnyttja!!
Köra en hit och dit, passa barn, husdjur och lyssna på en massa skit man ska hälla över någon annan "vän".... Nej.... Ensam är stark!!!! ;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

En av mina trogna läsare kommenterade "kooooom tillbaaaaaka". Och även jag har tänkt öka frekvensen på bloggandet igen, men har inte haft den motivationen eller rättare sagt inte funnit nåt riktig bra att delge er eftersom jag har lite svårt för att ...

Varför ser alla caddie i US Masters ut som mentalvårdare i sina vita overaller.? Kanske är de inte några caddie utan riktiga vårdare och spelarna är mentalpatienter som bara är ute och motioneras lite. Men varför sända det i tv 12 timmar om dagen i s...

Måste bara förtydliga att nedanstånde inlägg är skrivet med 100% humor. En liten reflektion över att helt plötsligt ha tonåringar i huset. ...

Ja, jag kan inte låta bli att tänka på den gamla Just D låten "vart tog den söta lilla flickan vägen" när jag ser min dotter genomgå nån sorts metamorfors. Jag hade, för bara nåt år sedan svårt att föreställa mig hur den sötaste, snällaste, goaste li...

Jaha, så var ytterligare en TV sänd "ring-och-rösta" underhållning avklarad. Nämligen melodifestivalen, och säga vad man vill men visst har Björkman & Co lyckats skicka upp intresset för festivalen med en rakets hastighet de senaste åren. Eller festi...