Ja, jag kan inte låta bli att tänka på den gamla Just D låten "vart tog den söta lilla flickan vägen" när jag ser min dotter genomgå nån sorts metamorfors. Jag hade, för bara nåt år sedan svårt att föreställa mig hur den sötaste, snällaste, goaste lilla flickan med pigga, glada ögon som log och sa "ja pappa" till det mesta, kunde förvandlas till en sur bitch med svart mascara runt ögonen som blängandes på mig som om jag vore en alien, och på sin höjd stöna fram "-och vem har du adopterat mig ifrån, kan du inte lämna tillbaka mig till min riktiga, normala familj".

Hur kunde detta ske.? Ibland tror jag att det är nån alien som tagit över hennes kropp. Undrar när de ska lämna tillbaka min riktiga dotter igen förreseten.? Ringer man henne svarar hon oftast "-och vem är du?". Man heter inte Johan eller pappa längre, utan allt för ofta har jag förstått att det är jag som kallas tönt, Öhh, eller pinsamma gubbe. Istället för att gå och lägga sig klockan 21:00 varje kväll och som föregås av den obligatoriska kindpussen och "-godnatt pappa" så får man tjata in henne i sovrummet alldeles för sent och när man vill ge henne en godnattkram får man bara ett "Iiiiiii, ta inte i mig, usch, du är äcklig" skrikandes på mig.

Dagen efter sover hon till mitt på dagen, oftast till 13, ibland 14:00. Ibland tröttnar jag och försöker skaka liv i henne. "-hallå, det är dax att vakna för du ska gå och lägga dig snart". Men oftast blir resultatet bara att man får en sur, oförstående tonåring hasandes runt där hemma resten av dagen.

Hur kunde detta hända.? Om det finns nån utomjording som läser detta så lämna tillbaka min lilla dotter igen. Eller kan det vara så enkelt att min dotter håller på att bli stor, hon är tonåring, hon ska frigöra sig, jag har blivit en testperson och ventil för hennes humörsvängningar och allt samtidigt som hormonerna i hennes kropp spelar ett spratt.

Men visst är hon klok, rolig och har fått en underbar vuxen humor, och visst kan vi åka och handla ihop och hyra en film som vi båda skrattar åt. Vi kan tramsa och laga mat ihop och jag vet att hon klarar precis allt i hemmet.

Visst är det härligt med barn.

Tack för mig......hey.!