Så var årets stora konsumtionsperiod i full gång. I december uppnås den i särklass högsta siffran för handeln i sverige, och det är väl bra för handel och producenter som ofta inte skulle klara verksamheterna utan denna extra rusch i slutet av året.

Men kan det inte finnas ett osunt beteende i att, som jag ser det, bara överkonsumera.? Att bara köpa, köpa, köpa tills man faller ihop på julaftonskvällen av shoppingutmattning. Att helt tappa begreppet över pengars värde, dess makt och användningsområde för bästa resultat. Finns det ingen gräns för vad som är sunt och rimligt.? Men det är klart, man måste ju överträffa förra årets köphysteri, för utan en stegring så bleknar årets inköp av julklappar och det får ju inte ske.

Men blir vi verkligen lyckligare av detta beteendet eller är det bara ett krav som måste uppfyllas för att inte verka annorlunda eller i värsta fall fattig. När blev det en skyldighet att köpa mängder med julklappar till redan bortskämda, söndercurlade barn. Det skulle vara intressant att veta om någon hoppade över julklapparna i år med motiveringen "du har inte varit tillräckligt snäll och hjälpsam i år" tror inte det existerar. Jag har hört folk säga, och läst på bloggar att "jag vet inte vad jag ska köpa till mina barn, ge mig tips" i det läget kan jag känna att presenter är överflödiga, en present ska väl komma från hjärtat och ha en mening och inte vara ett krav. Dessa ungar verkar ju dessutom redan ha allt.

Jag såg på tv idag att vissa kommuner ger extra bidrag till fattiga familjer för att de ska kunna köpa julklappar.!!! Som sagt, NÄR blev det en rättighet att få julklappar.? Visst, jag kan förstå att man vill ge sina prinsar och prinsessor fina saker men hur nyttigt är det att få 10-15 fina presentrer.? Vad lär vi barnen.? Har själv sett en 9-åring gråta för att han fick för lite julklappar när han satt i ett berg på säkert 25 paket.

Tack för mig....hey