"Du är navet i ditt eget livshjul och avgör själv hur många ekrar ditt hjul ska ha, vilken väg det ska ta och hur fort det ska snurra. Men balansera väl och tänk på att det är en enhjuling du trampar."

Är jag rasist för att jag bryr mig om mina nära i första hand, för att jag är rädd om det unika med mitt hemland och saker som friheten, tryggheten, välförden och det som våra tjuriga arbetare kämpat för i generationer och som byggt det som är trygga Sverige idag.?

Är jag rasist för att jag inte välkomnar kriminella invandrare, jag gillar inte svenska kriminella heller men där har vi alla, samhället och krimunalvården ett ansvar, vi får helt enkelt städa ut i våra egna led, men jag vill inte ta ansvar för andra länders kriminella på drift i Sverige.?

Är jag rasist för att jag inte vill betala fängelseplatser åt de nysvenskar vars enda mål är att göra vålds och narkotikabrott, då har man förbrukat sin chans att bo här, pengarna kan gå till våra gamla som har det sämre på ålderdomshemmet.?

Är jag rasist för att jag tycker man ska få jobb på samma villkor oavsett bakgrund, ej kvoteras in på arbetsmarnaden.?

Är jag rasist för att jag vill se egenansvar.?

Är jag rasist för att jag vill se tacksamhet från nysvenskar i form av engagemang, ödmjukhet över att någon bryr sig, att sköta sig och att man vill anpassar sig.?

Är jag rasist för att jag är för assimilering istället för integration.?

Är jag rasist för att jag tycker man får anstränga sig lite extra om man får motgångar oavsett bakgrund.?

Är jag rasist för att jag tycker att svenska språkkunskaper ger frihet och att det ska prioriteras för nysvenskar, förutsättningen för frihet och ett jobb är att man kan språket.?

Är jag rasist för att jag ställer samma krav på att vara skötsam vare sig man är invandrare, svensk, stadsbor eller lantis, lågutbildad som högutbildad.?

Tycker du jag är rasist.?

Jag kallas nämligen för rasist.!

Jag kallas rasist trots att jag har kompisar från både Indien, Fd. Jugoslavien och Ungern.

Jag kallas rasist trots att jag skänker kläder och pengar till fattiga och äter både pizza och sushi.

Jag kallas rasist trots att jag dricker med min jugoslaviske granne på helgen.

Jag kallas rasist trots att jag kan skilja på individen och gruppen.

Jag kallas rasist trots att jag förnekar era påhopp.

Jag kallas rasist trots att jag försöker förklara.

Tycker du att jag är rasist.?

Det tycker inte jag.!

Var det bättre förr.? Först behöver vi komma fram till när förr var. Var det på medeltiden, 1500-talet eller när man var barn.? De flesta skulle nog säga att det var när man var ung så för att läsare i alla åldrar ska kunna ha en åsikt håller vi oss till det. Frågan är omformulerad, var det bättre när du var ung.?

Ja, en del hävdar ju det. Hur ofta hör man inte folk säga just så, det var bättre förr, med en viss pessimistisk uppsyn och uppgivenhet i rösten. Och kanske är det så. Eller är det så att man tar till det försvaret när man inte känner sig komfortabel en viss situation eller har det allmänt jävligt i tillvaron.? Dessa människor kanske verkligen känner att de hade det bättre förr. Det beror kanske på vår genetiska överlevnadsinstinkt. Man minns helt enkelt inte det svåra och trista. Det man har lättast att förtränga, medvetet eller omedvetet är ju traumatiska upplevelser. Och vad blir kvar att minnas då.? jo, det positiva.

Sedan finns det ju givetvis många som tycker att de har det mycket bättre nu än förr, och det stämmer ju också, så båda synsätten har ju rätt. Det jag menar är ju att vissa enskilda individer kanske mådde bättre förr och såg det minimalistiska som ett idealsammhälle utan köphets och hjärtinfarkter. Men att mänskligheten definitivt har det bättre nu råder det inget tvivel om, i alla fall i västvärlden. Vi lever längre, är friskare och har mycket större möjligheter i alla situationer. Det mesta har förenklats i hemmen och de tunga och miljöfarliga arbetsplatserna fösvinner mer och mer, valmöjligheten att leva sunt och frisk har öppnats. Sedan kan det ha uppstått nya problem och sjukdomar. Tex hävdas det att folk är mer stressade idag och att man inte har tid för varandra. Skitsnack anser jag. Däremot finns en annan stress idag och vi oroar oss för helt andra saker idag och ordet "utbrändhet" har alla kommit i kontakt med. Vad det gäller det sociala så har vi aldrig haft så mycket kontakt med nära och kära som idag. Vi umgås mycket mer och reser till varandra oftare nu än förr.

Ja, detta ämnet skulle kunna få en egen blogg för det är svårt att samanfatta ämnet så här i korthet. Man måste se det ur många olika perspektiv och ställa sig frågor utifrån detta. Men du som läser det här, vad tycker du.? Det skulle vara intresant att höra din åsikt. Var det verkligen bättre när du var ung.?

Tack för mig..hey

Oj vad jag fick mycket reaktioner på inlägget om vargjakten. Här kommer del två som jag nämnde i förra inlägget.

Nu till det som jag kallade del II i förra inlägget. Det sköts nämligen 11 vargar ytterligare i vintras. På en djurpark i Skåne.! Jo, det är sant. Först trodde jag det var ett skämt. Herre gud, detta höll ju våran kung, Gustav V på med vid sekelskiftet. Men tyvärr, skämtet var en sanning.

Man hävdade att vargar hade rymt från sitt hägn och detta var oacceptabelt, vilket jag till fullo håller med om. Men att mörda de stackars vargarna som bara följer sin instinkt är sjukare än att drabbas av svininfluensan. Varför inte be om hjälp att göra ordentliga hägn. Samt att inte placera bytesdjur i hägnet bredvid. Det är ju som att låsa in en flaska renat i barskåpet hos en alkoholist. Hade man skjutit de vargar som rymt och sedan åtgärdat problemet med stängslet hade det bara varit en smärre katastrof.

Men att man som nu "råkade" skjuta alfahonan, dvs. ledarhonan som styr flocken. Detta hade man tydligen ingen koll på, inkompetent i min mening. Detta fick till följd att resten av flocken fick hybris och irrade oroliga omkring och var stressade. Vad gör djurparksledningen då.? Jo, de tänker vad göra nu. Jo vi skjuter HELA flocken om resterande djur också. Hur fan tänker man då.? När man får frågan på presskonferensen varför man inte sövde vargarna och flyttade dem så fick man till svar att det blåste. Hallå.! Blåser det i Skåne.? Jag vet inte vad du tänker bästa läsare men jag hoppas du står på vargens sida så vi kan ha ett bra bestånd om några år. Kanske som förr då det fanns många sätereri i Småland som levde på vargjakt. Utan att utrota den. Det var det om vargen....
Tack för mig..

En liten reflektion så här i efterhand ang. denna vansinniga idé att i vintras tillåta vargjakt. Det finns nämligen en kvot om 28 vargar som tillåts skjutas i detta landet, rätta mig om jag har fel men någonstans där ligger siffran. Vad hände i vintras.? Jo 39 vargar skjuts.! Detta återkommer jag till, det är nämligen del II i trappan som bara går högre och högre av inre irritation. Åter till den ursprungliga idiotin att mörda vargar. Dessa djur som det satsats mängder av pengar, tid, forskning och insatser för att räddas, och i en förlängning ska bli en stabil population i ett land som alltid haft varg i skog och mark. I många års tid har det talats om hur synd det är om den svenska ulven. Vid ett tillfälle under 80-talet fanns här bara 3.! Vargar. Det var inte ens säkert att det va så många då denna lilla flock mestadels vandrade över gränsen till Norge. När det äntligen etablerats ett bestånd som inte är inavlat, detta mkt tack vare invandrande djur från främst Ryssland.

Ja vad gör man då.? Man tänker att nu ska det minsann skjutas varg igen. Helt sanslöst med tanke på den sköra stam som idag finns. Att sedan höra dumma förklaringar som att "de tar renen" eller "vi vill inte ha dem i tätorten" kan få den mest hårdmagade att kräkas av åsynen av denna dubbelmoral. Att det endast 5 mil norr om Stockholm finns en vargfamilj utan att nån klagar är positivt och bevisat att vi kan leva sida vid sida med vargen. Att man sedan inte ha koll på kompetensen hos jägaren utan låter vilken Åsa-Nisse som helst gå bärsärk i skog och mark med en jaktlicens som moralisk sköld. Att vara så skjutkåt att man inte klarar att sätta sina dödande skott är en katastrof, inte minst för jägarnas egen trovärdighet. Det jag åsyftar är givetvis det att av dessa 28 vargar i kvoten så skadesköts minst 5 av dessa, troligen ytterligare 2 stycken. Det kan låta som en bagatell att "bara" 5 av dessa oskyldiga djur fick lida oerhört både fysiskt och psykiskt innan en plågsam, ofrånkomlig död väntade. Men räkna hur stor procent som blev skadeskjutna.! Det går nog inte att föreställa sig den stress och lidande man utsätter djuren för. Varför höjer man bössan och skjuter om man inte vet att man klarar att göra lidandet kort för offret.? Tänk er om samma procent av älgarna skadesköts varje år. Jag förstår att en viss skyddsjakt måste finnas och att vissa bestånd måste hållas i schack men jag anser att detta är ett rent nöjesmördande utförd av inkompetenta skrytskyttar, subventionerad av jaktförbund.

Vad tycker du.?

Jag har funderat över detta fenomen. Spökerier alltså. Du har säkert sett nåt av alla dessa program på tv om hemsökta hus m.m Det som är gemensamt för dessa program är att de hela tiden måste ha effekter för att öka spänningen. Som om inte ämnet i sig vore spännande nog. Resultatet blir ju att det hela förlöjligas och tvivlarna får vatten på sin kvarn och de med insikt blir ifrågasatta. Jag blir inte ens irriterad över de som förlöjligar, tvivlar och ska söka bevis och förklaringar i diskussioner längre.

För visst är det så att vi inte är ensamma. Jag vill inte använda ordet "spökar" för det tycker jag har en dålig, löjlig och generaliserande innebörd. Men jag är övertygad om att det finns nåt vi inte kan förklara. Nån form av energi som inte försvinner när man dör. En energi som efter vi lämnat detta liv skaffar sig en ny värd att gå vidare i, i form av en männsklig skepnad, det jag menar är att vi alla har levt i tidigare liv. En del av oss är mottagligare för denna energi, andra inte. Men alla har vi haft svaret, och vi får det åter en dag. Alla vi som sett ett nyfött barns kloka, lugna ögon som tycks säger "-jaha, här är jag och jag vet hur allt fungerar" vet vad jag menar. I gränslandet har vi den största insikten. Under några av barnens första år är de mycket mer mottagliga för det som beskrivs som det paranormala. Jag är övertygad om att innan energin återföds så finns den med oss hela tiden, och den leder oss i våra val. En del kallar det guider som följer oss, och skyddar oss.

 Vem har inte helt oväntat kännt att de är iaktagna fast ingen är där eller att det i ett stort rum kan kännas trångt. Visst har du varit på platser som inte alls känns behagliga att vara på, du känner ett visst obehag eller stress, och visst finns det platser eller rum som känns varma och lugna. 

Jag har flera vänner som upplevt oförklarliga saker och som de nästan skäms för att tala om. Varför inte bara acceptera att vi inte vet allt nu och acceptera att det finns energier runt om oss hela tiden. Alla får vi insikten en dag. Det finns så mycket som händer i våra liv, som i denna dimension vi är i nu inte enkelt går att förklara, men i den parallella dimensionen, den andra världen finns den totala insikten.

Vad tror du.?

   Jag tänkte börja med att ställa den något provocerande frågan "-behöver man vänner.?" Självklart skulle de flesta (även jag) säga. Det är ju så med flockdjur, man behöver umgänge, och människan är defenitivt ett flockdjur. Enligt viss expertis kan människan minnas och sortera in ca 3000 individer. Därför hävdar samma expertis att idealsamhället för oss är små byar med ca 3000 människor. Då skulle vi känna oss trygga. Men i praktiken skulle detta samhället aldrig fungera på grund av att vi är självständiga individer och därmed har olika behov och vill olika saker. Fördommar skulle öka, jo fördommar frodas i små samhällen. Och indviden skulle inte utvecklas och allmänbildas i detta samhälle. Nog om detta. 

Dessa vänner vi har skaffat oss, vad har vi dem då till? Svaret är lika mångfazetterat som frågeställare. Man gör helt enkelt olika saker med olika vänner, en del vänner har man till fler än en sak, några få kan man ha till allt, dessa står en riktigt nära och berörs längre ner i texten. Många vänner har vi kvar av gammal vana, vi vet egentligen inte varför vi umgås med dem eller vad vi ska ha dem till. De kanske inte betyder någonting längre, så kan det vara med gamla ungdomsvänner, man har egentligen vuxit isär men umgås ändå. Vissa vänner har man några få år andra har man hela livet.

Livslång vänskap startar ofta i unga år

Arbetskamrater och släktingar är en kategori vänner som är påtvingade, man har inte valt dem och värderar dem inte särskilt mycket, de finns där ändå. Missförstå mig inte, man kan visst värdesätta dessa vänner men man värderar dem inte på samma sätt därför att du inte kan välja dem. Samma sak med lumparpolare, hur många har du kontakt med.? Man tvingades vara vänner för att genomlida värnplikten så smärtfritt som möjligt. Efter ett par år har man glömt dem.

Men den där lilla skaran av vänner man omger sig med då. Som alltid finns där vad som än händer, vart du än flyttar och som du har jätteroligt med. Dom där du har släppt in på djupet och som vet allt om dig, vad du har dem till förstår du säkert, men hur många sådana vänner har man.? En del har inga, en del påstår sig ha massor. Jag läste nånstans att man maximalt klarar att ha 5 riktigt nära vänner. Dessa 5 vänner varierar dessutom. Leif GW Person har en teori om att man byter vänner efter ca 25 år, inte samtidigt men efter 25 års umgänge har det hänt en del i livet så man har inget gemensamt längre, en del hävdar motsattsen, att man har dessto mer gemensamt.

Nåt som är säkert är i alla fall att man efter en kris tex. en skilsmässa eller dyligt så brukar de flesta rensa bland vännerna, kanske för att de då bekänner färg, vilka som står upp för en. Hur som helst tycker jag man ska vara rädd om de man tycker om, inte ta dem förgivet och att vårda vänskapen. För även om den bara är ytlig eller kanske inte varar för evigt så kan man ge och göra någon glad. Det mår vi alla bäst av. Tack för mig...hey

Varför skaffar man facebook.? Tanken var säkert att kunna hålla kontakt med sina vänner som bor långt bort, att kunna ha en egen hemsida utan att kunna något om att knacka koder, kunna nåt om html eller vara datahacker, du kanske gick med för att alla andra gör det. En god tanke och många har just facebook som en plats för att uppdatera sitt liv så alla vänner runt om i världen kan hänga med. Andra använder facebook som opinionsbildare och startar mer eller mindre seriösa grupper till höger och vänster. Till och med stora företag och toppolitiker har insett möjligheten att sprida information genom facebook. Kanon, det låter ju perfekt. Och med 500 milj användare så är det klart att studenten Mark Zuckerberg förstod mäniskors behov av att exponera sig när han 4 februari 2004 startade facebook.

 Mark Zuckerberg, facebooks grundare

Men hur har det blivit, hur använder folk facebook egentligen.? Jag har märkt att de flesta försöker samla på sig så många vänner det bara går, skitsamma om jag känner dem eller bara är ytligt bekant resoneras det tydligen, för inte kan man väl känna 500 personer som man anser att facebook är en bra kanal att ha kontakt på istället för att träffas och umgås. Och vad är det egentligen för information man anser att dessa människor ska behöva.? Ofta ser man rätt meningslösa statusuppdateringar som ”kaffedax, ska sova, städar nu, trött” Varför skriver man så.? Är det verkligen sånt man tycker att ens vänner på andra sidan Sverige ska behöva läsa.? Men tydligen är det så, för ofta kan man läsa en rad kommentarer till dessa inlägg. Det kanske är så att facebook skapar ett beroende, man skriver i stort sett vad som helst och addar vem som helst för att få bekräftelse...se mig, se mig. Och för läsaren skapas ett beroende att ha koll, att uppdatera sig om allt möjligt viktigt och oviktigt. Nu låter jag kanske som en kritisk gnällspik men detta är bara lite funderingar jag får när jag surfar runt på FB. För jag har också facebook, såklart, alla har ju. Och jag är inte bättre eller sämre än andra, det är lätt att dras med, särskilt när man är mellan två jobb och har gott om tid. Trots att jag gick med bara för att ha lite koll på vad ungarna gör på nätet. Jag hade till och med bestämt mig för att bara adda vänner utanför min bostadsort, som jag inte umgicks med ofta. Men jag ska erkänna att det är lätt att svara ja på vänförfrågningarna från alla håll. Och som sagt, det är lätt att bli beroende så nu måste jag logga in och kolla senaste statusen hos mina vänner.

Tack och hey..