Senaste inläggen

Av Johan - 9 november 2010 09:07

Appropå skjutningarna i Malmö så har polisen anhållit en man, den sk 38åringen. Och genast börjar radio, tv och tidningar spekulera, vilket är helt naturligt. Men det som är fruktansvärt är att de lägger fram det som om polisen har tagit förövaren, att man har den rätte och därmed är det helt ok att dömma honom i media. Som i så många fall förut så har media bestämt sig för att dömma på förhand och faktiskt lura en och annan icke självständigt tänkande svensk. För visst tror du också att Malmöpolisen har anhållit rätt man. Men tänk efter, man har inte häktat någon ännu, bara anhållit, vilket är en stor skillnad. Ändå så ska 38åringens bakgrund hängas ut, hans gamla rockbands medlemmar ska berätta hur han var, grannar yttrar sig om hur obehagligt det känns, nån säger att "-Det kunde man inte tro om honom".


Men VAKNA.! Tro vadå.?? Han är ju inte dömd och ska inte behandlas så heller. Han är ju BARA anhållen, inte häktad eller dömd. Hur många gånger anhåller och till och med häktar rättsväsendet fel person. Detta sker ideligen. Lasermannen, Palmemordet, Anna Lindh, mängder med pedofil och våldtäktsmål, i alla dessa fall har fel person anhållits i början. Ofta flera oskyldiga. Ändå ska media hänga ut dessa personer och deras liv. De ska gräva i deras förflutna och framställa dem som annorlunda och speciella. Många är de oskyldiga som har fått sina liv förstörda för att de är på förhand dömda. Och skadestånden uteblir ofta helt eller är mycket svåra att få.


Ett fall där media förstörde en mans liv var när han blev anhållen för mordet på sin fru, att först anhålla make/maka är jättevanligt i sådana här fall. Media hade bestämt att han var förövaren och hela den lilla staden spottade åt honom och skrev "mördare" på hans hus. Det visade sig, som så ofta att han var helt oskyldig. Han fick, förutom att bära sorgen efter sin fru även utstå hatet från media och befolkningen. Hörde när han beskrev hur han kände när han blev helt frikänd från all misstanke och kunde gå genom staden och alla han mötte vände bort ansiktena eller gick med böjt huvud av skam.

Vad tycker du.?

Tack för mig......hey.!

Av Johan - 27 oktober 2010 22:15

Kommentarer som den här värmer verkligen. Tack Chanel.!

 

"Jag gillar din blogg skarpt! Den bästa jag läst på länge. Den här kommer jag nog att följa. Du skriver väldigt bra och tar upp intressanta saker. :)"

                                                  

                                                  

 av Chanel

Av Johan - 26 oktober 2010 22:21

  
Detta inlägget är en av de mest lästa och jag kör det igen, så här 8-9 månader senare. En form av "favorit i repris"
Varför ska man byta jobb frågar sig en del. Jag har ju inte blivit uppsagd eller vantrivts, lönen kunde varit bättre iof men den är ok...jag klarar mig ju och jag kan mitt jobb. En del kanske känner en otrygghet i att byta jobb och vara sist anställd och därmed rädd för bli uppsagd.
Men tänk efter. Varför inte vända på frågan.? VARFÖR jobbar jag kvar på mitt arbete.? Utvecklas jag, lär jag mig något, är min arbetsinsatts rätt avlönad egentligen? Jag har utgångspunkten att jag har 24 timmar per dygn att tillgå. Hur vill jag fördela den för att maximera min njutning i livet. Jag säljer ju min dyrbara tid till en arbetsgivare. Dvs. jag säljer i vanliga fall minst 8 timmar per dygn av mitt liv...8 timmar.! Vad är det värt att inte styra sin egen tid i 8 timmar per dygn. Jag kanske inte ens har kul på arbetet, i värsta fall vantrivas.
Jaja, jag vet vad du tänker, man har ju hyran att betala, och alla räkningar, jag har ju husvagnen och lånen...och grabbens moppe..och, och, och. Jag vet det där. Men om man nu ändå "måste" jobba varje dag så ska man väl göra det på en arbetsplats som kan ge en näring, så man växer och utvecklas. Först då tror jag man kan känna äkta stolthet på utfört arbete. Och må bra. Ska jag sälja 8 timmar av mitt liv varje dag ska det vara ekonomiskt fördelaktigt och jag ska må bra.
Jag tror att man bör byta arbetsgivare var 5:e år ungefär. Då utvecklar man inte bara sig själv utan också företagen i Sverige genom sitt nytänkande. Jag har hört så många gånger av kollegor som mumlar "- men jag har 15 års erfarenhet av detta" och tror sig vara oersättliga. Jag kan säga att dessa personer har inte utveklats ett dugg efter sitt första anställningsår och därmed hävdar jag att dessa individer bara har 1 års erfarenhet upprepat 15 gånger vilket är en stor skillnad. Jag ska bara till sist säga att snälla, våga byta jobb, utveckla Sverige och dig själv. Och till sist, va inte rädd för arbetslöshet, se det som arbetsfrihet i stället och hitta en ny inriktning i livet.
Lev och njut..tack för mig...hej.

Av Johan - 19 oktober 2010 10:06

  

Är det synd om hemlösa i Sverige.? De flesta skulle nog svara ja på den frågan rent spontant, utan någon djupare analys. Och visst, alla med en gnutta empati och medmännsklighet tycker väl att det är hemskt med hemlösa, sånt ska väl inte ett välfärdssamhälle som Sverige behöva ha. Detta är främst ett storstadsproblem, det finns ca 3000 hemlösa i Sverige. Att de flesta är tunga missbrukare är också en myt, visst de finns men de flesta är det inte.


Men varför är man hemlös då? Det finns givetvis lika många orsaker som hemlösa men man kan rent generellt dela upp dem i olika kategorier. De som kommer i kläm i psykvården, mao de som satt på Beckomberga, Långbro eller något annat mentalsjukhus innan de stängde. Dessa kan man inte klandra. De klarar helt enkelt inte ett vanligt liv med jobb eller att ens sköta ett hem, de är sjuka. Där tycker jag samhället har ett ansvar att se till att mentalsjukhusen återupprättas.


Men för de flesta övriga finns ALLTID ett val. Något provocerande åsikt kan tyckas men jag har följt debatten en lång tid och jag tycker nog man kan se ett mönster i att individen själv är den största orsaken till sitt hemlösa husvagns eller tältliv. Man hamnar inte i den situationen om man inte bränt alla broar och nekat hjälp många gånger om. Jag vägrar hålla med dessa individer som säger att det är lätt att hamna snett och bli hemlös. De säger sig ha förlorat företaget, frun och allt i en handvändning och därför har de bott i en husvagn i en förortsskog i 10 år. Man bor inte så i 10 år om man tar emot hjälpen från socialen etc.. Ändå klagar på att de inte får hjälp. Men INGEN i Sverige vägras hjälp. Men det duger inte åt dem. Jag fattar inte hur man kan sitta framför TV-kameran och klaga på de härbärgen och soppkök som finns och som drivs av frivilliga och med hjälp av bidrag från medmänniskor, nej skäms på er. En annan person tyckte det var förnedrande att ta emot socialbidrag och vägrade alltså ekonomisk hjälp. En 3:e person jag sett vägrade lägenhet för den låg på "fel" ställe. Jag vet inte vad du tycker men i vissa situationer får man svälja den stolthet vissa anser sig ha, frågan är vilken värdighet man besitter när man bor i ett tält i skogen. Är det bättre än att ta hjälp från socialen.???

Tack för mig...hey

Av Johan - 11 oktober 2010 11:30

  

Med anledning av de fritagningar av minkar senaste tiden måste jag först säga att jag inte stöder olagliga handlingar men förstår välviljan hos djurrättsaktivister. Ni som följt bloggen har nog förstått att jag ogillar den dubbelmoral och det synsätt vi har på djur. Minkfarmar är ett av de värsta av organiserat djurförakt och plågeri man kan syssla med. Många säger att släppa ut minkar från farmarna är inte djurvänligt då de flesta av djuren dör av olika anledningar i vilt tillstånd, och det är sant. Men vitsen med fritagningarna är ju inte alltid att ge just den enskillda individen frihet utan att få farmen att gå i konkurs och på sikt rädda djur i framtiden.


Jag satt och tittade på debatt i förra veckan. Och jag kan inte påstå att pälshandlaren och minkfarmsägaren i programmet framstod som intelligenta. Den djurvännen som talade mest var ung, verbal, på gränsen till politiskt skolad och var mycket påläst. För ovanlighetens skull skulle jag påstå. För visst kan dessa individer framstå som onyanserade och argumentsfattiga för det mesta, även om jag förstår att de handlar efter en övertygelse om att de gör en god gärning.

Pälshandlaren framstod som riktigt korkad och när näringen i hans sak tog slut kom som så många gånger förr i olika debbatter de personliga påhoppen. Jag utbrast i ett spontant jätteskratt när han sa att "det vet man ju att ni tillhör en sekt och är veganer hela bunten" med det menade han att om man inte äter kött blir man dum i huvudet. Sedan ifrågasatte han varför en av paneldeltagarna inte hade nåt hår på huvudet, med undertonen att han va vegan Dvs. nåt skadligt. Jag tror personligen inte herr pälshandlare vet vad en vegan är för något.

     

Jag vet inte vad ni läsare tycker om minkfarmar men är det någon som bryter mot lagen så är det dem. Det står klart och tydligt i djurhållningslagen att man ska främja djurens normala beteende och att djurens behov skall sättas i centrum. Ändå tillåts de fortsätta sin behandling av minkar bara för att det finns en korrumperad, slö och feg tillsynsmyndighet. Jag kan inte förstå hur man kan göra sån skillnad på djur och djur. Tänk om jag hade haft en katt i bur hela dess liv, då hade grannen anmält mig direkt. Det finns lagar om att man inte får lämna sin hund eller katt ensam för länge och bryter man mot det tar de hunden omedelbart. Att människor blir frustrerade och illamående är enligt mig helt förståligt. Den farmade minken och räven har det fördjävligt i jämförelse med andra djur i fångenskap. För vem har hört talas om att aktivister har släppt ut kor, hästar eller akvariefiskar.?

Tack för nu...hey



Av Johan - 24 september 2010 13:25

Satt härom kvällen och slökollade på tv. Jag måste erkänna att jag satte kvällsfikat i halsen när jag såg vad det handlade om, jag trodde det var ett skämtproram först men faktum är att det var en dokumentär om tjejer som skönhetsopererade underlivet....jo, det är sant. Det finns verkligen folk som tycker att de inte är tillräckligt vackra.....i muffen.

  

Ja, det går att skratta åt det, för det gjorde jag tills jag insåg det tragiska och tyckte synd om dessa individer istället. En Engelsk läkare intervjuades och han gjorde 15 sådana operationer i månaden. Var blygdläpparna för långa, hängiga, snea eller hade de, för den aktuella kvinnans smak, fel färg eller att en liten flik inte var perfekt så opererar man bara. Men kom igen. VEM FAN SER DET.? För inte kan man göra det för sin egen skull som de hävdade, vad i ligger problemet och vad har man då för intressen om man ägnar så mycket tid åt sitt underliv så att det stör om ena blygdläppen är 1 cm längre.


Jag läste ett mycket bra inlägg av Cicci (se länklista här bredvid) som handlade om skönhet och om att sex säljer och jag trodde botten var nådd i form av ytlighet när jag läste det. Men tydligen finns det affärsideér inom alla områden. Det finns ju de som sysslar med tandblekning och tom. anusblekning så vad är nästa steg. Visst kan jag förstå de som gör kosmetiska ingrepp som bröstoperationer, solar solarie, rättar till öron som står ut, eller sådant den enskilde kallar synliga "defekter" och som stör. Men detta programmet tog priset i klassen...."skapade behov av skönhetsoperationer".... Nej, prata med en psykolog, var glad att den funkar och lär dig tycka om dig själv som du är, så svider det inte när du kissar...

Tack och hey...

Av Johan - 16 september 2010 22:51

En av de största anledningarna till varför jag är vegetarian, förutom att jag anser att det är miljöförstörande, resursslöseri och omges av hyckleri och dubbelmoral att föda upp och äta djur. Dessutom tycker jag det är rätt snuskigt att äta nåt som innehåller kroppsvätskor, muskler, senor och som innehåller massa bakterier och ett ständigt fuskande med datummärkning och som måste upphettas för att vara tjänligt som föda. Men den främsta anledningen till mitt ställningstagande är djurhållningen, transport och slaktmetoder för djuren. Ingen kan på allvar påstå att det fungerar bra, däremot inbillar ni er det för att döva samvetet. Sverige är ju sååå bra...yeah right.!


  

Nu kommer det säkert nån kommentar som "vi har djur och de har det bra" men jag klandrar er inte, heller inte de som håller på med jakt. Jag har visst förståelse för skyddsjakt etc. Men jag kommer aldrig acceptera att man behandlar djur illa och som en själlös produkt i en fabrik.


  


Skulle det sitta en klisterlapp på alla köttpaket som visade hur djuret haft det skulle inte många äta kött.  Och det tragiska är att ALLA partier tycker det är helt okey med tex halalslakt i Sverige, bara man bedövar halsen på djuret. Jag ville inte lägga upp filmen här, detta är så vidrigt, men kolla gärna länken om du vågar. Klicka på filmen med Reinfeldt.

 http://www.youtube.com/results?search_query=http%3A%2F%2Fwww.youtube.com%2Fwatch%3Fv%3DfYXh1-aQuHE&aq=f 

 

Halalslaken är en islamsk ritualslakt och går ut på att man skär av slaktdjurets hals, då skärs bla. halsens blodkärl av och djuret, som är vid liv dör av blodförlust. Ryggkotorna skadas inte. Denna procedur sker genom att djuret hålls fast i en maskin samtidigt som halsen skärs av, sedan lämnas djuret att förblöda.

 

Paragraf 14 i djurskyddslagen lyder: " husdjur skall vid slakten vara bedövat när blodet tappas av. Andra åtgärder vid slakten får inte vidtagas innan djuret är dött"

 Detta är inget unikt, djurplågeri och dålig djurhållning sker varje dag, djur plågas i många situationer i Sverige..Varför.? När vi inte ens behöver äta kött. Idag finns kunskapen och allternativen. Jag dömmer dig inte, alla har vi valt hur vi ska leva. Även jag, Jag har varit vegetarian i 15 år.

/Sharp

Av Johan - 9 september 2010 11:16

    

Vilken generation tillhör du.? Tillhör du individualistens tidsålder.? Du som är född 1990 och senare kallas för generation Z. Net-generation, du har aldrig upplevt nåt annat än den digitala världen och kommunikationssamhället. Du tillhör också den mest curlade generationen. Tillhör du generation X, de som är födda 1965-75. Och är frukten av 40-talisternas fria sexualitet. Då är du i så fall en del av det samhälle som varit med om en av de största samhällsförändringarna på kort tid, dessutom fick du uppleva det i särklass smaklösaste ungdomsmodet...nämligen 80-talets. Vem minns inte med fasa axelpuffar, pastellfärger och benvärmare, ett unisexmode där det ansågs helt normalt att killar permanentade håret och Joey Tempest var idealet.


Eller är du kanske frukten av folkhemmets tidsålder, och växte upp när folkhemmet blomstrade och tog hand om oss istället för att som nu, då vi lever i individualistens tidsålder, då endast du själv räknas, och för att mildra skulden och för att kunna hävda att du bryr dig, så ger du en slant till röda korset (fast du egentligen tycker att alla ska klara sig själv). Du hävdar hellre din rättighet än skyldighet. Lyckas du är det endast din förtjänst...misslyckas du är det samhällets eller någon annans fel.


Alla är vi präglade av vår uppväxt, med den för tiden ansedda idealet och moralen som fostringsmall. Men när slutar våra ideal att smitta av sig på andra generationer.? Kan det vara så att generationen efter oss försöker lära ut till oss. Och har svårare att ta in vårat beteende efter oss, den som ofta revolterar och skapar det nya och sätter normen och acceptansen för beteendet är de yngsta. Även om de äldre förkasstar det. Eller kanske är det mellangeneration som kompromisslöst sätter riktningen för nästa generation. Alla har vi ju vissa moraliska värderingar med oss från generationen över oss, samtidigt som vi är unika i oss själva och gärna talar om för de yngre hur det ska vara. Kanske en mix och en naturlig utveckling...men som jag skrev i ett tidigare inlägg. Var det bättre förr.? Jo, visst var det så, lite bättre var det nog ändå, moraliskt sett. Eller är jag bara för gammal för denna tidsålder.?

Tack och hey..

Ovido - Quiz & Flashcards